För många kan det verka som en nyhet bland många andra. För mig är det ett tydligt tecken på att Portugal äntligen intar den plats som landet förtjänar på kartan över global teknisk innovation.

LUS-222, det första flygplanet som konstruerats och tillverkats på portugisisk mark, som jag redan tidigare skrivit en artikel om, med civil och militär kapacitet, representerar mycket mer än ett enkelt industriprojekt. Det representerar kompetens, visioner och förtroende i ett land som så ofta har vant sig vid att tänka smått. Med produktion i Ponte de Sor och med deltagande av dussintals enheter kommer detta flygplan snart att kunna exporteras och flyga i andra kontinenters luftrum.

Samtidigt öppnar rymduppskjutningscentret i Santa Maria på Azorerna en dörr som för några år sedan skulle ha verkat otänkbar: att Portugal skulle bli en europeisk tillträdespunkt till rymden. De första suborbitala flygningarna är redan planerade till 2026, och det är ingen överdrift att säga att vi bevittnar födelsen av en ny industri i vårt land.

Men det finns något vi inte får glömma: grunden till allt är utbildning. Det faktum att kurser som Aerospace Engineering är bland de mest eftertraktade och har anmärkningsvärt höga medelvärden visar att unga portugiser tror på den här framtiden. Universitet som Técnico, Minho, Aveiro och Porto utbildar talanger som inte längre behöver emigrera till Toulouse, Hamburg eller Seattle. De kan bygga upp en karriär med spetskompetens här i Portugal.

Denna miljö har lockat jättar som Airbus, som redan har en närvaro i Santo Tirso, och Lufthansa, som har valt Portugal för en del av sin underhållsverksamhet. Till detta kommer Embraer i Évora, som har investerat i vårt territorium i mer än ett decennium, och de framgångsrika exemplen på företag som fötts här, till exempel Tekever, som numera är en internationellt framgångsrik portugisisk enhörning, och framför allt internationellt erkänd för utvecklingen av civila och militära drönare med stor effektivitet och räckvidd.

Allt detta visar att Portugal inte bara har talang utan också har förutsättningar att fixa investeringar och generera kunskap. Det är ett växande ekosystem: industri, universitet, laboratorier, nystartade företag och multinationella företag som arbetar sida vid sida.

Det är sant att utmaningarna är många: vi måste fortsätta att investera i vetenskap, behålla de bästa ingenjörerna, skapa förutsättningar för företag att växa och internationalisera. Men vägen dit är utstakad. Och det är omöjligt att inte känna spänning när man tänker på vad vi kommer att kunna åstadkomma om fem, tio eller tjugo år.

När LUS-222 gör sin första flygning 2028, eller när Azorerna blir skådeplats för rymduppskjutningar 2026, kommer vi inte bara att se portugisiska flygplan och satelliter lyfta. Vi kommer att bevittna framväxten av ett land och en generation som tror på sin egen framtid.

Och jag, som portugis, kunde inte vara stoltare och mer hoppfull.