Vid sekelskiftet hyllades den argentinsk-israeliske dirigenten Daniel Barenboim och den amerikansk-palestinske akademikern Edward Said för att ha grundat orkestern West-Eastern Divan. Denna verksamhet förde samman musiker och intellektuella från en rad olika länder i Mellanöstern, men framför allt från Israel och Palestina.

Musikernas professionella förmåga resulterade i omedelbara framgångar. 2012 följdes ett framträdande i närvaro av påven Benedictus XVI till minne av grundandet av Benedictinerorden av att Barenboim presenterade hela cykeln av Beethovens nio symfonier vid BBC Proms.

Detta kulminerade 2015 med skapandet av Barenboim-Said Akademie i Berlin. Inledningsvis gavs stipendier till nittio nya musiker från samma länder i Mellanöstern som Divan-orkestern och tillstånd gavs att utfärda examina och diplom av universitetsstandard.Under Barenboims inspirerade ledning och en galax av internationella konstnärliga sponsorer, som den argentinska konsertpianisten Martha Argerich, har stiftelsen producerat ett flöde av prestationer som uppfyller behoven hos orkestrar över hela världen. Finansiella donationer har möjliggjort byggandet av Pierre Boulez konserthall för framförande av kammarmusik och modernistiska kompositioner.

Krediter: Bild som medföljer;

Före sin alltför tidiga död 2003 betonade Edward Said att avsikten med Divan-orkestern var att genom musik skapa en känsla av kärleksfull samexistens som skulle ersätta brutaliteten i den politiska aktivismen.

Två kompositörer har just släppt verk som är högst relevanta i detta sammanhang:

I After The Last Sky får den tunisiske oud-mästaren Anouar Brahem hjälp av musikerna Anja Lechner, Django Bates och Dave Holland att presentera elva stämningsfulla spår med titlar som The Eternal Olive Tree, The Sweet Oranges of Jaffa, Dancing under the Meteorites och Edward Said´s Reverie. Stilen är en blandning av kammarmusik och etno-jazz, som kräver stor uppmärksamhet.

Lika krävande är den moderna minimalisten Steve Reichs verk där han djupt drar nytta av sitt judiska påbrå och sina bibliska kunskaper i Jacob´s Ladder , där Bruegels och William Blakes bildspråk återkommer i form av stegar som G-d:s budbärare klättrar upp på för att bringa befrielse till det utvalda folket. Traveler´s Prayer är däremot jämförbar med Brahems Endless Wandering och påminner om den ofta dystra situationen för dem som söker skydd från olyckor.

av Roberto Cavaleiro - Tomar, 04 augusti 2025