Under de senaste månaderna har flera förslag dykt upp, allt från den så kallade "robotskatten" till "tokenskatten", inklusive extraordinära skatter på vinster som genereras av AI-bolag. Diskussionen är berättigad. Varje teknisk omvandling skapar nya ekonomiska realiteter, och det är naturligt att skattesystemen försöker anpassa sig. Problemet ligger inte i själva diskussionen. Problemet ligger i det ögonblick då det sker.

När jag tittar på vad som händer i Portugal och Europa kan jag inte låta bli att undra om vi inte upprepar ett alltför europeiskt mönster. I stället för att först fokusera på att skapa skala, locka till sig investeringar, utveckla företag och bygga upp ett tekniskt ledarskap, börjar vi med att diskutera hur vi ska beskatta en industri som vi fortfarande försöker utveckla.

Verkligheten är att Europa fortsätter att halka efter sina främsta globala konkurrenter. De största modellerna för artificiell intelligens är amerikanska. De största chiptillverkarna är amerikanska eller asiatiska. De största teknikplattformarna fortsätter att vara koncentrerade utanför den europeiska kontinenten. Samtidigt bevittnar vi en global kapplöpning för att bygga datacenter, digital infrastruktur och datorkapacitet som kommer att definiera mycket av den ekonomiska konkurrenskraften under nästa årtionde.

Portugal håller märkligt nog på att positionera sig på ett mycket intressant sätt i detta nya sammanhang. Ankomsten av AWS suveräna moln, installationen av Furiosa AI i Lissabon, utvecklingen av stora datacenterprojekt i Sines och den iberiska ansökan till den europeiska gigafabriken för artificiell intelligens visar att det finns en verklig möjlighet för landet att delta i denna omvandling. För första gången på många år konsumerar Portugal inte bara teknik som utvecklats av andra. Landet skapar förutsättningar för att integrera värdekedjan i den digitala ekonomin.

Det är just därför som debatten om nya skatter förtjänar att granskas noggrant.

Om ett företag investerar hundratals miljoner euro i datacenter, ska det då straffas för att det har datorkraft? Om ett nystartat företag utvecklar innovativa lösningar baserade på artificiell intelligens, ska det då behöva betala nya skatter innan det når storskalighet? Och om Europa skapar en tyngre skattemiljö än sina globala konkurrenter, vart kommer då nästa investering att gå?

Det här är inte ideologiska frågor. Det är strategiska frågor.

Den ekonomiska historien visar oss att stora tillväxtcykler sällan uppstår i alltför komplexa eller oförutsägbara miljöer. Kapitalet söker stabilitet, söker skala och söker avkastning. När en sektor fortfarande befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede är det vanligtvis inte nya skatter som sätter fart på investeringarna, utan förutsättningar för tillväxt.

Detta innebär inte att artificiell intelligens ska existera i ett regulatoriskt eller skattemässigt vakuum. Tvärtom. Tekniken kommer oundvikligen att påverka arbetsmarknaden, produktiviteten och skapandet av välstånd. Vid någon tidpunkt kommer det säkert att finnas utrymme för att diskutera skattemodeller som är lämpliga för denna nya ekonomi. Men kanske borde dagens prioritering vara en annan.

Kanske borde prioriteringen vara att skapa europeiska mästare.

Kanske bör prioriteringen vara att påskynda innovation.

Kanske bör prioriteringen vara att se till att företag, universitet och forskningscentra kan konkurrera globalt.

När vi tittar på vad som händer i Portugal inser vi att det finns en sällsynt möjlighet. Vi har konkurrenskraftig förnybar energi, internationellt erkända talanger, ett strategiskt geografiskt läge och ett tekniskt ekosystem som äntligen håller på att få en dimension. Utmaningen är inte att stoppa denna dynamik. Den är att expandera den.

För den verkliga risken för Europa är inte att artificiell intelligens genererar överdriven rikedom. Den verkliga risken är att denna rikedom kommer att skapas på andra kontinenter medan vi fortsätter att diskutera hur den ska beskattas.

Nästa årtionde kommer att definieras av förmågan att skapa, utveckla och skala upp teknik. De länder som lyckas positionera sig i denna cykel kommer att vara de som skapar kvalificerad sysselsättning, lockar till sig investeringar och ökar sin produktivitet.

Portugal verkar äntligen ha insett detta.

Frågan är om Europa också kommer att förstå det i tid.